Sommar och stränder hör ihop! I sommar visar Arkitekturmuseet konstnären Jenny Berntssons dokumentation från hennes resor till olika stränder där hon har byggt sandstäder.
Sandcity
Syftet med projektet är att ta reda på hur miljön runt omkring oss påverkar det som byggs och människorna som vistas där. Genom projektet undersöker Jenny Berntsson även hur ett konstverk fungerar i olika miljöer, i öst- respektive västvärlden, i megastäder och i ödemarken. Hur påverkar konstverket – i det här fallet sandstaden – omgivningen där den byggs och hur påverkar omgivningen sandstaden tillbaka? Jenny Berntsson har bland annat besökt två platser som i flera avseenden är varandras motpoler: Tätbefolkade Indien och folktomma Island. Det handlar om sk platsspecifik konst, dvs konst som är skapad för den plats där den står.
På varje plats har Jenny Berntsson modellerat och gjutet formar av byggnadsverk som är betydande för den aktuella staden. Hon har valt att jobba i sand eftersom sandskulpturerna har ett förlopp av nedbrytning i sig och skulpturerna bara finns under en viss tid. Ingreppet är tillfälligt och påverkar inte platsen annat än för stunden.
Turkiet
Jenny Berntsson byggde sin sandstad på den populära stranden Kilyos vid Svarta havet, 20 minuter norr om Istanbul. Moskén Mihrimah Sultan Complex fick representera staden eftersom den kan symbolisera den islamska tron och stadens tusentals moskéer.
Indien
Mumbai är en stad med ca 14 miljoner människor. Här blir det smutsigt, varmt och trångt och det mesta skräpet/avloppsvattnet hamnar i havet som sköljs upp på bl.a. Chowpatty Beach. Där finns inget fungerande vattensystem eller system för avfallshantering. 60 % av invånarna har inte tillgång till en toalett och 73% människor lever i rum som rymmer i genomsnitt 4,7 personer.