Ornamentets återkomst
Ornamentets återkomst
Mer än 100 år efter att Adolf Loos skrev “Ornament och brott” (Ornament und Verbrechen), ett manifest som effektivt bannlyste ornament och ornamentik från arkitekturen, gör utställningen “Ornamentets återkomst” ett första försöka att beskriva var det befinner sig idag.
Utställningens utgångspunkt är att i dialog med några av de ofta motsatta teorier om ornamentik som genom historien formulerats försöka beskriva en nutida arkitektur där ornamentiken återigen har en självklar plats.
Ur Owen Jones "Grammar of Ornament"
Bland de teoretiker som presenteras som bakgrund i utställningen finns Owen Jones (”Grammar of Ornament”), John Ruskin, Gottfried Semper, Adolf Loos, Louis Sullivan, William Hogarth m. fl.
Oliver Domeisens forskning på Architectural Association (AA) i London har gjort utställningen möjlig. Tillsammans med sina studenter har han utfört en parallell undersökning av ornamentets idéhistoria och dess nutida användning. Målet har varit att försöka definiera om ornamentikens gränser och skapa ett nytt fascinerande sammanhang för nutida arkitekturprojekt.
Modernismens avfärdande av massproducerad ornamentik som dekadens och ekonomiskt slöseri har under de senaste tio åren utmanats av nya produktions- och modelleringsmetoder vilka dramatiskt förändrat ornamentets ekonomiska förutsättningar.
Evan Douglis Studio LLC, Helioskop. © Michael Moran
Med hjälp av 3d-modellering och datorprogram kan man idag på ett prisvärt sätt styra maskiner för att få fram en nästan ändlös variation inom de delar som produceras.
En annan självklar aspekt av ornamentet är dess relation till naturen. Och återigen är det hög grad digital teknik som idag gör det möjligt att tolka naturens former både som integrerade byggnadsstrukturer och genom avancerade transformationer av byggnadsmaterial.
De exempel som presenteras i ”Ornamentets återkomst” pekar också på hur det idag finns en vilja att genom konceptuell intelligens och nyfikenhet leka med arkitektonisk skönhet, stil och sensualism.
Berthelier, Fichet, Tribouillet Architectes, Mediatek. © Philippe Ruault
Utifrån projekten i utställningen går det att dra paralleller till en bred pallett av stil- och formideal – som rokokons nästan omåttliga användande av kurvor, till mer nutida marknadsförings- och varumärkeslogik, till det förra sekelskiftets nationalromantik. Ornamentet är metamorfosens boning där till synes oförenliga element och motiv förenas i nya och oväntade skapelser. Ornamentet är hybridens, fantasins, och monstrens område och pendlar fritt mittemellan konvention, expression, realism och fantasi.
