103.39 minuter film
103.39' minuter film
Under våren visar Arkitekturmuseet tre olika filmprogram på tema genus, arkitektur och rum. De nio filmer som presenteras ger olika ingångar till queera, feministiska, könskodade eller helt enkelt bara iscensatta och befolkade berättelser om rummen och arkitekturen vi bygger upp omkring oss. Genom filmens alla uttrycksmöjligheter, dess förmåga att manipulera tid och rum - genom montage, animationer eller collage, genom det iscensatta och det funna, och genom det dokumentära i kreativ kollision med fiktion och fantasi - ser arkitekturen annorlunda än som byggd form och måttsatta ritningar. Ibland är den vackrare och mer personlig, ibland nästan hotfullt kontrollerande och passiviserande. Även om kopplingarna mellan filmerna och arkitekturämnet inte alltid är uppenbara så har alla filmerna det gemensamt att de sätter berättandet, rummet och människan i arkitekturens fokus. Filmerna som presenteras är:
Program 1 (7/4- 21/4): Hem
Premiärvisning tisdag 7 april klockan 17.00.
Home Styling
Magdalena Dziurlikowska 2006
Inne i sin lägenhet guidar Magdalena dig runt och pekar på allt som behöver göras om, på detaljer, färgprover och prylar. Allt är otillräckligt och måste ändras. Allt vill tydligen omskapas till någonting annat.
En film om Magdalena, hennes bild av det perfekta hemmet och om all den tid det tar att förändra saker så att de blir precis rätt.
“Det finns en fixering vid inredning. Mestadels kvinnor belastar sig själva och sina närmaste med att vilja omskapa hemmet. Jag vill komma åt det gränslösa i ett sådant projekt. Jag vill också kommentera all tid som läggs ner på att saker ska se självklara ut.” (M Dziurlikowska)
Making Pancakes
Cecilia Lundqvist 2005
Med misslyckade pannkakor som katalysator utspelas ett tillsynes vardagligt familjedrama. Relationen mellan mannen och kvinnan är både obalanserad och våldsam.
Han anklagar henne för att pannkakorna blir fel. Hon svarar undvikande och passivt. Hon iklädd offerrollen. Han slår. Men våldet äger inte rum bakom den upprätthållna fasaden, i skydd av hemmet, utan fullt synligt på gatorna, i en animerad stad som både du och jag väl känner igen. Genom att vända på normen och placera våldet på öppen gata, och produktionen av den perfekta fasaden i hemmet, tydliggörs det fullkomligt absurda i deras beteende.
Rewind
Mårten Nilsson och Gunilla Heilborn 2003
Andra delen av Mårten Nilssons och Gunilla Heillborns Henrik Vikman-trilogi. Henrik flyttar in i ett nytt hus, alla vännerna hjälper till. Men det är nåt som händer. Eller? En film om ett hus fyllt av dansande kroppar och små aviga berättelser.
Program 1 (21/4- 12/5): Stad
Premiärvisning och introduktion tisdag 21 april klockan 17.00. Efter visningen föreläser Arne Nilsson under rubriken: Hem, stad och homoliv.
Brompton
Axel Petersén 2003
Kyrkogården i Brompton, november 2002, en plats för tillfälliga möten mellan män i alla åldrar. En film om det offentliga rummet, om cruisingkultur, om lust, om hotfullt spanande polisbilar och om hur man bäst döljer sig bakom en gravsten.
The street
Lars Arrhenius 2003
Som i en dokusåpa i piktogramform utspelas under sex minuter ett helt dygn i ett vanligt stadskvarter. Dagliga rutiner och beteenden blir mekaniska delar av den stora anonyma samhällsmaskinen - gatan.
”Till det yttre likar Arrhenius figurer helt vanliga piktogram, men tittar man efter på lite närmare håll upptäcker man att han tagit sig ganska stora friheter med de stiliserade gubbarna. Horan i gathörnet, paret som har sex i sovrummet och liemannen som passerar genom sjukhussalen tillhör knappast de gestalter vi brukar möta i stadsrummet. Det gör heller inte tiggaren med sin lilla hund, som spelar huvudrollen i filmen. Solen rullar över himlen, dygnet har sin gång, människor arbetar, reser, älskar, dansar, sover, insjuknar och dör. ”The Street” är ett stycke mikrokosmos, en social cell som ger intryck av att vara mycket större än vad den egentligen är.” (Anders Olofsson)
Filmen är producerad av CGAC, the art museum in Santiago de Compostela.
20 minutes (female fist)
Kajsa Dahlberg 2005
Filmen är en intervju med en medlem av en lesbisk aktivistgrupp.
Intervjun kretsar kring gruppens behov av att skapa ett exklusivt lesbiskt rum. Ett rum som inte vänder sig mot omvärlden i ett försök att ingå dialog utan söker definieras inifrån, i en önskan om att uppfylla egna behov, utifrån egna premisser och en alldeles egen offentlighet. Bortsett från en lång ljudlös scen av en offentlig plats är största delen filmad med linsskyddet på, där själva representationskritiken förlängs till att även inkludera betraktaren.
Program 3 (12/5- 24/5): Norm
Premiärvisning och introduktion tisdag 12 maj klockan 17.00. Efter visningen föreläser Katarina Bonnevier under rubriken: Feministiska berättelser om arkitektur.
The average citizen
Måns Wrange/OMBUD 2001-2009
I videon presenterar Wrange den statistiske Medelmedborgaren. Målet är att en av hans åsikter ska förändra den allmänna opinionen.
Verktyget för Wranges lobbykampanj och opinionsbildning är en inplacerad replik i manuset till den svenska tv-serien Skärgårdsdoktorn. En film om att manipulera och påverka och om att bli påverkad av alla andra.
Driven
Maria Friberg och Monika Larsen Dennis 1998
I en drömlik slowmotion svajar två diffusa, svartklädda kroppar i det vita rummet. En brutal koreografi, en makaber dans som består av lika delar åtrå och våld.
Men trots det direkta tilltalet balanserar verket försiktigt mellan dessa ytterligheter; det skildrar ett rum utan självskrivna fysiska och sociala referenser, ett undantagstillstånd mellan kroppar och rum, mellan närhet och avståndstagande. De två figurerna är beskurna vid halsen och höfterna, medan de eleganta kostymerna effektivt döljer alla könsattribut – betraktaren lämnas i en obekväm ovisshet där man pendlar mellan att veta, känna och gissa.
QM, I think I call her QM
Ann-Sofi Sidén 1997
Filmen börjar med att psykiatern Ruth Fielding drömmer en mardröm. På morgonen när hon vaknar drar hon ut ett hundkoppel från under sängen.
I kopplets ände en kvinnlig varelse klädd i lera, stum, motvillig och krypande på alla fyra. Hon kallar henne QM. Med pseudovetenskaplig noggrannhet, voyeuristisk besatthet och en märklig moderlighet inleder Fielding en rad experiment för att försöka avtäcka QMs sanna identitet. En film om att betrakta, om att vara någon annan och om att (inte) höra hemma, i livet, i blicken och i rummet.
De två karaktärerna i filmen för samman två av Ann-Sofi Sidéns tidigare projekt, figuren ”Queen of mud” som dök upp första gången i en dikt 1988 och som därefter dykt upp som Sidéns alterego i ett antal verk, och den avlidna psykiatern Alice E Fabians efterlämningar från huset på 53W 9th street New York vilka Sidén fick tillgång till 1994 och som efter det tagit plats i ett flertal av hennes installationer.
