Med tunnelbana eller tåg kommer man snabbt till
centrum. Tåget liksom billederna skär rakt igenom
områdena. Fittja, Botkyrka.

I höghuset har man
fri utsikt och mycket
ljus. Men långt till
marken. Hur får man
kontakt med sitt barn
där nere?

I förorten på 70-talet har man tänkt på barnen. Man får lekplatser med klätterställningar och rutschbanor, välutrustade daghem och fritidsgårdar. Man snickrar och målar. Gör-det-själv blir en hobby för många. Med spånskivor, mjuka dynor och lagerhyllor inreder man kvarterslokaler och lekrum för barnen. Utanför gården och den nära miljön separeras den tunga trafiken från bostadsområdet med gångvägar och tunnlar under tågspåren som skär rakt igenom och skiljer områden från varann.

Under 70-talets har plasten slagit igenom i inredningen. Plastmattor, plasttapeter, plastmuggar. Det mesta tycktes kunna tillverkas av den starka underhållsfria plasten. Men den visade sig ha nackdelar. PVC plasten utvecklar giftiga gaser vid förbränning.

Bostadshuset reser sig som en hög
mur mot himlen. Men lämnar omkring
sig sköna gröna ytor att vara på.

En skyddad gångväg och grön gård gör närmiljön
trygg för barnen.
Lindängen, Malmö.

Mitt på landet bland koloniträdgårdar smyger sig förorten in. Holma, Malmö.